Den samhälleliga utvecklingen på 1800–talet hämtade många tyskspråkiga handelsmän, tjänstemän, officerare och hantverkare framförallt från Lübeck och Preussen samt via Baltikum och Ryssland till Finland. Inom dessa tyskspråkiga kretsar växte med tiden idén om att kunna hålla gudstjänster på det egna modersmålet.
Redan år 1838 hölls det tyska gudstjänster i Helsingfors, bl.a. i Sveaborg, i Kapellet vid Gardeskasernen, och senare i sidokapellet i den dåvarande Nikolaikyrkan, nutida Domkyrkan. Önskan om att grunda en egen, självständig församling med en egen präst och kyrkoböcker blev allt starkare. Som förebild hade man den tyska församlingen i Wiborg (1743–1949). Man ansökte om tillstånd att grunda en församling. Den dåvarande generalguvernören, den tyskättade greven Friedrich Berg, bidrog också med sitt inflytande till att tillståndet beviljades. Den 6.8.1858 samtyckte Alexander II till grundandet av en tysk församling med en egen präst.
Egentligen är benämningen ”tyska församlingen” missvisande. I själva verket är det fråga om en finländsk församling som har rätt att använda det tyska språket i sin verksamhet. Församlingen har dessutom rätt att kalla in en präst från Tyskland. Församlingen är underställd den finska biskopen och tillhör sedan 1923 Borgå stift.Snart började man också bygga själva kyrkobyggnaden, i och med att magistraten i Helsingfors hade ställt en tomt till förfogande. I november 1864 kunde man inviga den nygotiska kyrkan. I den dåtida pressen kritiserade man platsen som dålig redan på grund av sitt avsides läge.
Kyrkotornet byggdes till i slutet av 1800–talet. Under de gångna åren har mycket utvecklats och förändrats, vilket gäller både den omgivande staden och församlingen. Idag ligger kyrkan centralt och på en mycket vacker plats. Den bildar en egen helhet med prästgård, församlingshem, daghem och den omkring liggande trädgården. Den stämningsfulla kyrkan är inte endast en omtyckt vigselkyrka utan också en uppskattad konsertlokal för alla former av kyrkomusik.
Sedan 1928 har församlingen också ett eget seniorhem i Munksnäs, det s.k. Seniorenwohnheim, som nu firar sina fyllda 80 år. Seniorhemmet, daghemmet, förskoleverksamheten med övrig verksamhet visar, hur viktigt församlingens diakoniarbete under tidens lopp varit och fortfarande är. Också medlemsantalet har vuxit genom tiderna.
År 1858 tillhörde 262 medlemmar församlingen, 385 medlemmar år 1865 och 795 medlemmar år 1900. År 1990 sammanslogs församlingarna i Åbo och Helsingfors och bildar numera den Tyska evangelisk–lutherska församlingen i Finland. Församlingens verksamhetsområde täcker hela landet. Idag har församlingen ca 3 000 medlemmar, varav 80 % bor i huvudstadsregionen. Vid sidan av kyrkoherden har församlingen också en präst som regelbundet besöker församlingsgrupperna runtom i landet. Församlingen har förutom den viktiga rollen som den religiösa medelpunkten för dess medlemmar, också varit en brobyggare mellan olika kulturer. Församlingen bjuder också ett forum för socialt umgänge med samkväm och diskussioner samt olika musikevenemang. Dessa tillfällen för samman människor med olika bakgrund också över församlingsgränserna.
Den 150–åriga församlingen är aktiv och fungerande inom den finländska kyrkan, samtidigt som den samarbetar med den tyska evangeliska kyrkan (Evangelische Kirche in Deutschland (EKD)). I dessa tecken är det ett nöje att fira församlingens 150 år.
Tyska kyrkan ligger i hörnet av Unionsgatan och Bernhardsgatan vid Observatoriebacken.
Hjärtligt välkommen!